Hej kompis!

Idag har jag och Monken rest ihop i hundra dagar. För några år sedan trodde jag inte att det skulle visa sig att jag och Moa Westermark var same same but different (ärligt talat, det blir inte lika bra om man skriver det på svenska).

 

Detta inlägg är tillägnat dig Monk. Tack för att du dansar med mig, tack för att du sjunger allsång med mig på morgonen (senast till Josh Gracin - Let you go och Veronica Maggio - Välkommen in), tack för att du kan njuta lika mycket av en solnedgång som jag kan göra, tack för att du tycker det är okej att jag dricker öl i sängen utan kläder (det är löjligt varmt), tack för att du kramar mig när jag är trött eller ledsen, tack för att du också är less på buckets och helst bara vill ha "ett jävla glas rött", tack för att vi aldrig bråkar, tack för att du går närmast sopor så att jag inte ska komma nära en råtta, tack för att du aldrig säger nej till nya upplevelser, tack för att du förlåter mig varje gång jag är hungrig och snäser ifrån, tack för att du också gillar att prata om känslor, tack för att du alltid hänger på mina dumheter, tack för att du aldrig luktar illa, tack för att du också gillar att ibland vara tysta tillsammans, tack för att du får mig att skratta, tack för att jag fick sova i din säng när det var kackerlackor i min, tack för att du lärde mig att äta lök, tack för att du inte retar mig när jag pratar svengelska och tack för att du höjer mig. Puss!