Hej kompis!

Dessa bussupplevelser. Idag bråkade en buss med oss så vi fick snällt byta. Problemet var bara att det inte fanns plats för oss eller våra väskor så man fick snällt inta golvet med cirka tjugo kg i knäet. Efter tre timmar fick jag en sittplats och jag blev förvånade när det enda jag kunde göra var att skratta åt allting. "Jag kan inte känna min rumpa. Den har varit bortdomnad i 2,5 timmar." Jag har helt plötsligt blivit välsignad med ett tålamod. Jag tror dock att det är Monkens förtjänst som är lugnet själv när det behövs och att hennes chillfasoner (ja, det är ett ord) smittar av sig på en annan som kan ha tendenser till att jaga upp sig.

 

Annars har vi skålat med våra rumskamrater och ännu en gång bevisat för vår omgivning hur fruktansvärt dåliga vi är på biljard. Imorgon ska vi till Angkor Wat och dagen efter det bär det iväg till Thailand. Det känns skönt att de närmaste veckorna kommer att innehålla lite mer fasta punkter. Visst, vi kommer att vara igång dygnet runt men vi sipper åtminstone bussa varje dag. Woop!

Ps. Drömmer om min kanin så snälla pappa, skicka bilder på henne. Tack och puss. Ds.