Hej kompis!

Vi är nu framme i Da Lat. Vi har spenderat kvällen med att äta en gemensam middag med resten av folket, druckit några bira och snackat skit. Jag är peppad på morgondagen som bland annat kommer innehålla att vi ska besöka vattenfall (jag ÄLSKAR vattenfall), någon kaffeproducent (jag ÄLSKAR kaffe) och vi ska avsluta på ett ställe som har "rice wine cooking".

Jag var så ledsen för ett år sedan. Jag kommer ihåg hur jag gick på invigningen av Umeå som kulturhuvustad, jag hade skorna fyllda med snö och hade inte sett solen på någon vecka. Trots att jag ofta var omgiven av människorna jag håller närmast hjärtat så kände jag mig beige. Ensam. Någonstans där bestämde jag mig för att spara ihop pengar och dra. Bara dra någonstans där jag inte kan drunkna i bruset av omgivningen och ge mig själv lite tid att tänka. Jag intalade mig själv att allting skulle falla på plats så småningom. Så, här är jag. Om alla pusselbitar är på rätt plats? Absolut inte men jag har gått från att känna mig beige till att hela mitt jag nu är skrikigt jäkla rosa (och då snackar jag inte om solbrännan). Och om ni undrar om rosa är positivt eller inte så vill jag bara meddela att rosa är min favoritfärg. Tänk vilken skillnad ett år kan göra. Tänk vad man lever och man lär. Tänk vad allting förändras.