Hej kompis!

Tidigare idag tog jag en promenad här i Hoi An. Det är en favoritsyssla, strosa omkring i mina sandalder utan något direkt mål. Efter att ha vandrat runt på marknaden slår jag mig ned vid floden med en kokosnöt för att titta på människorna som går förbi. Det dröjer inte länge innan en kvinna slår sig ned bredvid mig. Jag tror direkt att hon vill sälja någonting så jag hinner säga ett "No thank you" innan jag inser att hon vill hjälpa mig med att få loss fruktköttet från koksnöten. Hon lirkar fram en kniv från sin ficka och börjar skära. Hon verkar inte prata ett ord engelska utan talar snabbt och högt på vietnamesiska med mig, som att hon tror att jag förstår henne. När hon är färdig ger hon tillbaka koksnöten, ler ett tandlöst leende och innan hon knatar vidare pekar hon på solen och sedan en skuggig plats under ett träd. Hon vill inte att jag ska bränna mig. Det är dessa små vänliga gester hela tiden. Hjärtat är så varmt mina vänner.