Hej kompis!

Vi befinner oss just nu i Singapore i väntan på vårat flyg som ska ta oss till Vietnam. Vi ska dra en klassisk övernattning på flygplatsen. Mmm, denna ljuva lyx.. Men på riktigt så är en natt sovandes på några stolar riktigt fint om vi jämför med färjan vi åkte för några nätter sedan. Vi fick dela hytt med ungefär tjugofemtusen kackerlackor (okej, kanske tjugofem stycken) i tolv timmar och eftersom ingen av oss ville sova på nedersta bädden (där alla kackerlackor härjade) så fick vi dela en 80 cm säng. Det är tur att ingen av oss är rädd för närhet då vi i princip fick sova och svettas på varandra. Jaja, nu är man en erfarenhet rikare. Just det, glömde bort att berätta att det inte heller fanns en fungerande toalett. Nog om färjan.

En annan rolig historia. När jag och Moa skulle byta hotell fick vi hjälp av en grabb med våra väskor och jag fick äran att hålla en rätt roande konversation med honom.

"Are you also from Sweden?"

"Yup."

"Your friend is very tall."

"Mm, I know..?"

"What happened to you?"

"What do you mean?"

"You are so short. Are you okay? Is there something wrong with you?"

"Ehm, there is nothing wrong with me. I was born like this."

"But your friend, she is so tall.. And you are reeeally short."

Såatte. Det går bra nu. Det bästa är att männen inte direkt är mycket längre än 162 cm själva. Härlig självdistans.

Ikväll fick jag skypa med den bästa Signe i hela vida världen. Om jag skulle beskriva henne som ett fikabröd så skulle hon vara en kanelbulle med jättemycket socker och kanel. Kanelbullar är min favorit. På kaneldagens dag för fyra år sedan åt jag 14 stycken om jag inte missminner mig.. Och då snackar vi inte om små bullar utan riktiga ena. Hursom, vi saknar henne. Signe alltså.